I morse vaknade jag tidigt och åkte till stallet. Eller tidigt och tidigt, klockan var väl efter 10 men kommer man hem klockan 2 på natten är det tidigt! Hur som helst så hade Blondies kompisar tagits in från hagen redan så det var inte svårt att övertala henne att komma in. Lilla skruttan tänkte jag och bestämde mig för att rida ut.
Det ösregnade men lite regn har ingen dött av tänkte jag och satte på mig regnjackan(helt meningslöst med tanke på att den inte har varit vattentät på väldigt länge...)

Blondie verkade avslappnad så jag gav henne långa tyglar. Big mistake. När vi kom fram till den delen av vägen där den underjordiska tunneln till Mordor ligger och där de sabeltandade tigrarna bor vände hon om och ville galoppera hem! Jag blev förbannad och det slutade med att vi gick fram och tillbaka på samma ställe i en kvart. Sen tröttnade jag och åkte hem. Inte den bästa ridturen med andra ord...

Sedan åkte jag till Navan för jag hade ett par ärenden att uträtta. Först gick jag till banken för att ta ut pengar. Precis utanför entren står det alltid en man och säljer lotter för någon välgörenhetsorganisation. Jag tycker att det är lika jobbigt varje gång för man känner sig elak som inte köper något men samtidigt är det lite fult att stå precis där man inte kan undvika honom. Hur som helst så frågade han om jag ville köpa en lott och jag bara log och skakade på huvudet. Då sa han "what a lovely smile you have" när jag gick förbi. Det gjorde hela min dag för fram tills det ögonblicket hade jag gått med huvudet nerböjt för att dölja min nya finne som är så stor att den mer ser ut som en extra haka. Så tack till lotterimannen!