Varför kan man aldrig slappna av med gott samvete? Jo just det, jag PLUGGAR ju nu istället för att jobba. Fan vad tråkigt det är. Det är som när man tänker tillbaka på gamla minnen om typ sina ex eller när man ramlade av hästen. Det känns inte som att det man bråkade om/klagade över då är en sån stor grej nu. Man har ju en förmåga att glömma bort det som var dåligt och bara minnas de bra sakerna. Så även med studier.

Jag hade under de senaste åren av arbete helt enkelt glömt bort hur mycket jag avskyr att plugga! Men nu minns jag som om det var igår! För nu är det verklighet dygnet runt. Ja just det, dygnet runt. Visst ni som känner mig förstår ju såklart att jag inte sitter med en mattebok fastklistrad i handen 24 timmar per dygn(haha as if!). Det jag menar är den här hemska känslan att man aldrig blir färdig, man är aldrig ledig. Hela tiden ska man ha dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt och man kan vakna mitt i natten av stress. Eller bli väckt på morgonen av att någon ringer och påminner så man inte glömmer det och det och det.

Jag älskar att jobba. Jag älskar att man går till jobbet på morgonen, går hem på kvällen och sedan inte behöver tänka på ett skit tills man går till jobbet igen. Sedan beror det ju såklart på vad man har för jobb men man har i alla fall ett val. För att inte tala om att när man jobbar får man in pengar på kontot med jämna mellanrum. Eftersom jag bara tentar kurser och inte läser på komvux får jag inte en enda krona i studiebidrag. Och jag hinner inte jobba eftersom jag måste plugga. Jag är alltså grymt fattig!

Skolan suger. Och nu gör jag bara några gymnasiekurser, vänta bara tills det blir riktig skola! Om jag och mina pissbetyg ens kommer in. Aaaahhhhhh!!