Idag regnade det så klart bara för att jag ville spendera en dag i stallet. Men jag åkte dit i alla fall för att kolla läget och prata lite med Blondie. Ja jag pratar med min häst, hon är väldigt bra på att lyssna;)
Eftersom hon stod inne och var ren passade jag på att rycka hennes man som blivit lite väl vildvuxen. Blondie var inte direkt hjälpsam utan skakade på huvudet konstant. Så det blev inte jättejämnt men bättre än förut i alla fall.



Nu har jag städat lite och sitter i sängen omgiven av allt jag behöver; matteböcker, dator, godis, läsk, glass och ipod. Och så har jag tv:n på i bakgrunden, just nu är det Knocked Up som spelas. Jag har sett den förut så jag mest slötittar samtidigt som jag fixar med datorn. Tanken är väl att jag ska kolla lite i matteboken också. Vi får se...

Det ösregnar som sagt ute så jag åkte för att ta in Blondie. Hon var helt dyngsur stackarn men mest synd var det nog om Helena som jobbar i stallet. Hon hade gympaskor och ingen regnjacka och verkade bara vilja åka hem, så jag hjälpte henne med fodringen. Jag fick därmed en förklaring till Blondies beteende, hon får samma mängd mat som galopphästarna som är i träning! Jag frågade Helena hur mycket alla hästarna skulle ha och hon sa en skopa mix och en skopa pellets. Varje skopa rymmer lätt 2 kg så inte undra på att blondisen är tjock och smått psykotisk! Men nu sa jag att Blondie ska ungefär en tiondel av den mängden så förhoppningsvis lugnar hon ner sig snart :D

I morse vaknade jag tidigt och åkte till stallet. Eller tidigt och tidigt, klockan var väl efter 10 men kommer man hem klockan 2 på natten är det tidigt! Hur som helst så hade Blondies kompisar tagits in från hagen redan så det var inte svårt att övertala henne att komma in. Lilla skruttan tänkte jag och bestämde mig för att rida ut.
Det ösregnade men lite regn har ingen dött av tänkte jag och satte på mig regnjackan(helt meningslöst med tanke på att den inte har varit vattentät på väldigt länge...)

Blondie verkade avslappnad så jag gav henne långa tyglar. Big mistake. När vi kom fram till den delen av vägen där den underjordiska tunneln till Mordor ligger och där de sabeltandade tigrarna bor vände hon om och ville galoppera hem! Jag blev förbannad och det slutade med att vi gick fram och tillbaka på samma ställe i en kvart. Sen tröttnade jag och åkte hem. Inte den bästa ridturen med andra ord...

Sedan åkte jag till Navan för jag hade ett par ärenden att uträtta. Först gick jag till banken för att ta ut pengar. Precis utanför entren står det alltid en man och säljer lotter för någon välgörenhetsorganisation. Jag tycker att det är lika jobbigt varje gång för man känner sig elak som inte köper något men samtidigt är det lite fult att stå precis där man inte kan undvika honom. Hur som helst så frågade han om jag ville köpa en lott och jag bara log och skakade på huvudet. Då sa han "what a lovely smile you have" när jag gick förbi. Det gjorde hela min dag för fram tills det ögonblicket hade jag gått med huvudet nerböjt för att dölja min nya finne som är så stor att den mer ser ut som en extra haka. Så tack till lotterimannen!

Jag har känt de senaste dagarna att det börjar gå emot kyligare tider. I morse när jag åkte till stallet var det riktigt svalt trots att solen sken. Hur skönt som helst! Jag älskar hösten och det här är min favorittid på hela året, ni vet när allt börjar förändras. Det är dagg i gräset och luften har den där höstdoften som inte går att beskriva. Nackdelen är väl att Blondie nu fäller ganska ordentligt och att fälten aldrig riktigt torkar vilket gör att man numera mest kan skritta. Men man ska inte klaga. Det regnade ju i alla fall inte!
Nu sitter jag på jobbet och här blir jag kvar till klockan 11. Resten av veckan jobbar jag till 1. Lite jobbigt men förhoppningsvis blir det ganska lugnt så jag hinner med lite plugg också. Det börjar dra ihop sig för proven och det blir ju inte mindre stressigt av att jag har en miljon saker att stå i med flytt och så vidare. Ska bli så skönt när det här året är avklarat!

Ni vet hur man ibland får något på hjärnan som vägrar försvinna? Den här gången är det inte "en elefant balanserade" utan titelmusiken till Doktorn kan komma!

Det hela började med att jag för några veckor sedan skrev ut det fonetiska alfabetet för att ha det framför mig på jobbet om man har någon konstig kund man inte förstår sig på. Sedan när jag såg det kom jag genast att tänka på "victor charlie charlie" (ska sägas med bred australiensisk dialekt) som de ju säger hela tiden och som har etsat sig fast i  min hjärna för evigt. Och nu spelas alltså musiken i mitt huvud om och om igen. 



Jag tycker mig dessutom minnas en film min kära bror gjorde med sina kompisar för en massa år sedan som handlade om pundare tror jag. Hursom helst så medverkade jag i detta mästerverk som tjejen som blir ihjälslagen medan hon tittar på just doktorn kan komma. Åh vilka fina barndomsminnen, det är ju att  man blir tårögd! Fast det kunde ju vara värre, jag tror att Malin (eller var det Maya?) blev ihjälslagen när hon satt på toa haha!

Jag har haft lite svårt att gå upp ur sängen den här veckan och i morse lyckades jag försova mig. Min väckarklocka ringer klockan halv 6 och jag måste åka hemifrån kvart över. Men i morse vaknade jag 20 över och fick köra riktigt fort på motorvägen! Jag hann inte äta frukost eller ens kolla mig i spegeln så jag var grinig och hade rufsigt hår. Inte direkt redo för a day at the office men jag kom i tid i alla fall. Alltid nåt!

Efter jobbet åkte jag till stallet, hade ridkläder på mig och var laddad men sedan kom jag på att jag hade glömt min mobil hemma och eftersom det inte var någon i stallet ville jag inte rida själv. Särskilt med tanke på hur Blondie har betett sig på sistone. Hon var riktigt bitchig när Maya red och testade gränser som aldrig förr! Tur att hon är så söt annars hade hon varit till salu för en billig slant...



Det är lite svårt att se på bilden men hon börjar få vita vinterpälsfläckar på magen. Snart kommer hon att vara min lilla gosiga vinternallebjörn igen!